söndag 2 november 2008

En vecka i Phnom Penh


Så jag har varit i Kambodja en vecka nu och måndag till måndag har det sett ut så här (ursäkta punktformen jag skrivit i men det har hänt så otroligt mycket att jag bara måste... =)

Förressten! Jag vill gärna höra vad ni tycker o tänker när ni läser bloggen, så kommentera gärna och mycket!

Peter, hoppas du har det grymt bra och att allt gick bra med flytten i Frankrike. Kom förbi Phnom Penh igen o hälsa på (skippa bussen denna ggn va?)!


Mån 27e Okt

- Var på jobbet för första gången, fick ett par uppgifter att skriva material till hemsidan om konferensen. Tog lunch på en Indonesisk restaurang med en kollega, Baht, från Indonesien.

- På kvällen blev jag medbjuden av mina chefer Emma och Ngarm (de har varit ett par hur länge som helst) och Baht till en restaurang som serverade Khmer barbecue. De tillagade maten precis bredvid bordet i en liten lerkruka med glödande kol i...enormt gott och såserna vi fick till... Obeskrivbara. Mamma; testa en kryddblandning av svartpeppar och salt och pressa i en klyfta lime i det... Magnifique! Tillagningen påminde lite om grytan ni tog med från Korea ni vet. Blev medbjuden till Battambang och ett skolprojekt av Ngarm. Han är uppväxt där och har genom Action Asia satt upp en skola i Engelska för att ge barnen bättre framtidsutsikter. Inte speciellt många på landet som får tillfälle att lära sig engelska. Han skulle ha några möten där i alla fall och bjöd med mig.

- Vi fick skjuts hem, jag och Baht (som bor precis över gatan mittemot mig) och gick till en lokal beer garden för att träffa några av hans Khmai-vänner. Träffade en kille bl.a som skulle hjälpa mig fixa en gitarr...

Tis 28e

- Åkte tidigt till Battambang på den bästa vägen i Kambodja! Men, den var inte precis västerländsk standard. Påminde mest om en småsliten asfalterad skogsväg och vi körde inte fortare än 60-70 kmh...plus att bilen pajade halvvägs dit... Den började koka så det var med nöd och näppe vi tog oss fram till Battambang och lämnade in den hos mekanikern. Så, vi blev sena och Ngarm missade sina möten. Vi tog oss till skolan för en titt och hälsa men vägen dit var ännu sämre. Åkte över 3 km grusväg med potthål i varierande storlek. Vissa var stora som badkar...

- Ngarm tog mig till ett av hans specialar-ställen på kvällen, en restaurang som serverade rostad anka! Det var utanför staden en bit, precis vid vägen och de hade som små öppna bungalows där man satt på en platå och åt direkt från "golvet". Inga skor på såklart. Så jag fick smaka kycklingmage (som var rätt gott faktiskt, grymt till ölen.) och nynackad, rostad anka. Plus att det var första ggn jag druckit Guiness med Cola. Knäppt...

Ons 29e

- Ngarm var sent upp (lite bakis sedan tisdagen tror jag...) och vi tog oss till skolan, och medan Ngarm hade sina möten satt jag och läste och bara tog in allt. Tog en cykeltur längs med stranden också och träffade en kille som hade gått på skolan vi besökte. Visade sig att han var på väg till sin nya skola för att få resultatet från ett engelska test han gjort. Har dock inga bilder från cykelturen eller Battambang eftersom jag glömde min kamera i Phnom Penh....

- Bilen skulle vara klar vid 14, sen två och en halv timme senare så vi åkte dit vid 16.30 och skulle hämta bilen. Slutade med att vi var kvar där till runt 22 och bilen var fortfarande inte klar. Så vi bad skolan vi varit vid att låna ut deras bil till oss och vi tog oss hem till 03.00... Jag sov en lång bit av vägen dock.. En kul grej var att jag blev ombedd av mekanikerchefen att prata engelska med hans son som han tyckte behövde träna på det. =/ Rätt kul faktiskt, och en trevlig kille! Han ville plugga till ingenjör och gärna i USA så jag pushade honom att göra det.

Tors 30e

- Sov väl och länge och gick till den lokala stormarknaden, Lucky Market när jag väl kom upp. Bunkrade upp en massa mat man faktiskt känner igen; flingor, bröd, mjölk osv. bara för att få magen i lite balans igen. Tog det lugnt mesta dagen tills det var dags att klä upp sig och gå på bröllop! Ngarm, Emma och Nita hämtade upp mig och Baht i lånebilen o tog oss till bröllopet. Grejen med Khmai-bröllop är att man bjuder alla. Precis alla. Sen har man hyrt catering, väntar tills att ett bord på 10 pers (alla bord har 10 platser) blivit fyllt och sedan lastar man ut sju rätter en efter en tills alla är mätta och belåtna, sedan är det dags för brudparet att tacka gästerna och skära tårtan, som denna gången var ett gigantiskt runt bord med ett berg av frukt. Tror aldrig de skar något... Sen betalar man och går. Eller rättare sagt, sedan ger man brudparet sin gåva på ca 10-20 dollar och går.

Efter bröllopet åkte jag till Love Orange, en bar där en kompis, Anisa var med två vänner. Tog en moto dit och efter ett tag åkte vi vidare till ett ställe som jag senare fick reda på var ett expat ställe med runt hälften prostituerade och som hette The Heart of Darkness. Tyckte väl tjejerna klädde sig rätt slampigt... Där blev dörrvakten helt muppig och ville att en av kilalrna i vårt gäng skulle gå eftersom han inte drack något. Helskum grej och totalt oförklarligt, hade det inte varit för att killen och hans kompis var svarta. Hans polare fick höra att han hade precis fått fem minuter på sig att gå så han plockade helt sonika upp telefonen och ringde lite polare. En kvart senare spatserar sex afrikaner till in på stället...!!! Så enormt bra!!! Dörrvakten blev så obekväm och visste inte vad han skulle göra eller ta vägen..! Helkul!

Fre 31e

Åt lunch med Anisa på ett berömt ställe i expat-kretsar, Chinese Noodles, i två timmar. Skönt ställe, men det är som de flesta andra lunchställen här i stan, litet, småschabbigt, mysigt o konstigt fast med jättegod mat. Fick se var hon jobbar, AFAC-kontoret fast det var bara hon där när jag kom, alla andra var ute på lunch.

Kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde mer den dagen...

Lör 1e Nov

Jag och Anisa hyrde en moto, 4 dollar dygnet och lämna passet i pant, och åkte ut mot Silk Island nord-öst från stan. Vi kom inte så långt dock eftersom vi stannade till på ett ställe, skulle bara ha något att dricka, men restaurangen vi hittade var så grym att vi stannade där. Stället ligger precis vid strandkanten till floden Tonle Sap och hade ett däck på pålar i vattnet, kanske 20 meter ut. Inga bord eller stolar utan bara mattor på golvet och hammockar man låg i......... Helt underbart att bara vara där, se vad som hände ute på vattnet; fiskare, båtar som åkte någonstans, fiskar, fåglar, geckos och råttor (?!). Grymt i alla fall. Så vi kom inte längre utan åkte tillbaks i mörkret vid sju tiden. Vi åkte ett tag bakom en stor lastbil som drog upp så mycket damm att jag har fortfarande grus i ögonen...

På kvällen mötte vi Hun, ytterligare en expat som Anisa kände och som är en av Baht´s studenter. Vi givk upp till Baht och blev bjudna på mat, hemlagad spaghetti bolognese, kalamares och vårrullar. Sedan åkte vi till Nattmarknaden vid strandkanten, såg bla. vad som verkade vara ett uppträdande på scenen där. Två flickor runt 5-6 år gamla stod på scenen uppklädda som en afrikan och en som något annat vad det nu var, såg ledsna ut och lyssnade på en riktigt ledsam sång. Vi fick förklarat för oss att det var en tävling och tjejerna var deltagare. Den som grät först vann... Wierd. Drog sen vidare till FCC, Foreign Correspondency Club, ett annat berömt ställe dit alla utländska journalister brukade hänga under konflikttiden och faktiskt fortfarande till en viss nivå. Rätt flådigt ställe, men det är inte för ställen som det jag är i Kambodja. Jag är hellre på ställen där Khmai-folket är än hänger med utlänningar hela dagarna. Vi var där en stund i alla fall, jag, Hun och Baht. Åkte sedan vidare till ett helskönt ställe som heter River House, en klubb, mötte upp med Anisa, Ro och en kompis till Baht som äger ett massageställe (han går dock tydligen hellre till ett annat ställe när han själv vill ha en massage). Fick agera förkläde till tjejerna som blev omringade av trånande Khmai-killar...

Körde Hun och Anisa hem och åkte hem själv...var chaufför för kvällen och drack bara cola. Får se upp så jag inte blir automatisk chaufför varje gång jag hyr en moto. Vill ju kunna sänka en öl eller två själv någon gång!

Sön 2e

Var trött o såg Heroes säsong två marathon på Star-kanalen tills Ro ringde vid 12 och plockade upp mig. Vi åkte till Central Market, stannade till vid en affär en bit därifrån och jag köpte mig en gitarr! Ro körde mig tillbaks och vi satt utanför massagestället och spelade en stund. Ro ville höra mig spela (kanske för han tvivlade på min talang...?) och det var rätt häftigt faktiskt. Jag stod och sålde färg i Uppsala en månad sedan och nu satt jag och spelade gitarr utanför en massageparlour i Phnom Penh, Kambodja för de anställda och mina Khmai-vänner... Otroligt.

Vid två åkte jag för att lämna igen moton (en 100cc liten moped-scooter med kassa halvautomatiska växlar och cykelkorg...), fick tillbaks mitt pass och återvände till Heroes marathonet. Var riktigt trött efter lördagen, men på kvällen plockade Hun, Anisa och en annan indier, Raju upp mig för middag och en film! Vi åt på ett Nepalesiskt ställe, åt momos (visste inte man kunde sakna en maträtt - förutom mammas mat - så mycket...) och åkte till en liten bar två våningar upp som visar filmer flera ggr i veckan. Gratis att gå in men man förväntas köpa snacks och dricka (som vi inte gjorde för vi var mätta...). De visar mest dokumentärer och ger ut en brochyr om nya filmer varje månad.

Det är så otroligt mycket som görs annorlunda här i Kambodja. Nepal hann jag inte lära mig lika mycket om, inte så detaljerat eftersom man bara sågs som en turist och inte fick någon närmre anknytning till folk och hur de levde. Men här är det helt otroligt. Det är som ett självorganiserat kaos överallt; staten har ingen som helst möjlighet att ta hand om allt och alla eller se till att alla lagar och förordningar följs till punkt och pricka (poliserna här har en riktigt kass lön så de stoppar folk lite på måfå och "bötfäller" dem för något trivialt. De vill bli mutade helt enkelt.) så folk reglerar sig själva. Det är rätt fantastiskt faktiskt, alla moto´s är ett exempel som aldrig skulle funka i Sverige till exempel. Trafikreglerna här är få: kör sakta, väj för alla fordon större än dig, kasta dig ut i trafiken eller du blir överkörd alternativt kommer du ingenvart, tuta gärna och ofta och var beredd på att du inte får någon hjälp om du krashar. Om du inte är vit förstås, då finns det ju pengar att tjäna. Det låter enormt negativt kanske, men det är nackdelen av ett system som transporterar hundratusentals människor dit de ska varje dag till löjligt låga summor. Det är nackdelen till att kunna vara så bekväm att man tar en moto 500 meter till jobbet, betalar 5 spänn och slapp gå och svettas ihjäl.

Det jag vill ha sagt är att lösningarna är så enkla, så rakt på sak och så billiga som möjligt, HELT UTAN INBLANDNING FRÅN STATEN! Jag var löjligt less på den inblandning i folks vardag staten har i Sverige redan innan jag åkte (tack S), men efter att ha upplevt Kambodja är jag än mer övertygad. Folk reglerar sig själva och mer kostnadseffektiv problemlösning får man leta efter. Klart, nollvisionen här är ju en omöjlighet och fattigdomen är stor så jag säger inte att allt är bra, men jag är förvånad och imponerad ändå..

Idag är jag på jobbet igen, andra dagen på en vecka hur nu det hände... Jag har hjälpt till en del med dator/skrivarkrångel och borde väl gå på lunch snart, men jag har egentligen ingen lust. Kommer vara här tills kanske fem eller så och ska ta med Anisa på middag ikväll eftersom hon fyller 27. Sen hem och spela lite gi-tarra och ta det lugnt tror jag. Kanske går ner till någon av barerna, spelar lite biljard och tar en after work... Så grymt att det är så nära, lätt och billigt att bara softa..

3 kommentarer:

* mamma MU * sa...

Heey yo bro! Verkligen jättekul att läsa vad du gör om dagarna, och att se bilder.

Här hemma är allt finfint. Neo börjar få in nattrutiner och vaknar "endast" var 3-4:e timme, för mat.

Och med Ninni är allt bara fint. Hon är nyfiken på sin lillebror och "pussar" & "klappar fint", under vår uppsikt. I morgon ska hon till dagis, för första gången på länge. Tror jag hon kommer gilla!

Fredrik o mig är det också bra med. Vi har blivit ett bra team och hjälps åt med allt... lite nervöst hur man ska klara allt själv sen, när fredrik återgår till sitt jobb.

Men! Kan andra, kan väl jag? :)


Saknar dig och längtar tills vi ses i jul - då du också får träffa din systerson, som självklart är världens finaste!

kramar!! syster m fam


PS Det är bara dom som har ett Google-konto som kan komentera här tror jag.. kanske kan du ändra det bland dina inställningar? (så att även andra kan komentera, vet bla att mamma ville det nån gång.. men hon har ju inget sånt konto så... Bara så du vet! Om du nu inte visste det innan.... hihi.. )

Peter L sa...

Tjena Siebing!

Det är väldigt trevligt att läsa om alla dina rackartyg, hade varit skoj att hälsa på, men men. Kul att du hittat både en kamera o en gitarr, vad fick du ge för gitarren och vad är det för något?
Här i Uppsala har det inte hänt mycket förutom att jag skaffat ett google/bloggerkonto;)
Ta hand om dig Calle och må så gott
/Peter Liljegren

Anonym sa...

Om nu allt löser sig självt utan inblandning från staten och det är så positivt, varför är Du där överhuvudtaget och försöker ordna saker och ting?

[]