Dagarna rullar på...

...fullspäckade med grejer. Ja, det har inte funnits mycket tid över till speciellt mycket utöver schemat de senaste dagarna. Hmm...fem dagar sedan sist och vad har hänt..?

I måndags fyllde pappa år, han och jag gick på konsert och firade innan jag åkte men Leah och jag tog bilen in till stan tidigt på tisdagsmorgonen (USA-tid) för att ringa hem till mamma o pappa på måndagskvällen (Svensk tid). Det blev lite sent och jag råkade väcka pappa men jag hann! Kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde på tisdagen faktiskt...inte kan jag då komma på vad vi gjorde onsdag/torsdag heller...konstigt...men fredag var vi i Vermont, Brattleborough och hälsade på vår vän Hun som vi båda lärde känna i Kambodja och som faktiskt presenterade oss två för varann över en middag i ett regnigt Phnom Pehn 9 månader sedan. Hon har pluggat på SIT, school of international training i Brattleborough och jobbar nu där ett år framöver. Det är en otroligt intressant skola, baserad på inlärning genom praktiskt lärande - till skillnad från teoretiskt lärande som jag läst enormt (för?) mycket av. Det var otroligt intressant och kanske tar jag en tvåårig master därifrån i framtiden...jag vill väldigt gärna vara där för kursen CONTACT som under 4 sommarveckor drar ihop personer från hela världen för en kort påbyggnadskurs i bl.a medling, ledarskap och konflikthantering och för att knyta nya kontakter med andra fredsbyggare. Vi träffade en massa människor som just tagit examen och som firade sin nyvunna frihet - otroligt kul att vara i de sammanhang igen som engagerar mig så mkt.

Lördags - familjemiddag igen (det blir en hel del sådana här borta, det är en fin tradition som jag verkligen gillar) med vänner och bekanta, denna gången Leah's brors bästa kompis Gabe, hans tjej och föräldrar som jag av en händelse sett via Skype när jag och Leah pratade med hennes föräldrar när hon var i Sverige. Ariel och Jessie kom förbi och idag reser vi till Boston Leah och jag för att hjälpa dem flytta in i deras nya lägenhet.

Igår reste vi till Tanglewood för en konsert! Debbie och Jeff har varit mkt generösa och bjöd oss på en utekonsert med James Taylor, en mycket uppskattad amerikansk folkartist. De gungade på för fullt men det är itne riktigt min musikstil det heller...tyvärr... men stället vi var på var helt fantastiskt! Jag har inte sett något liknande i Sverige och det vore intressant om någon av er har varit på en så stor utomhuskonsert där hemma någon gång?

Ja just det. Senatorn Ted Kennedy - den sista av de "riktiga" Kennedy-bröderna dog häromdagen. I lördags satt vi framför TV:n och såg brgravningsceremonin. Ganska intressant faktiskt - alla stora amerikanska politiker var där - Bush d.y., Obama så klart, Clinton (båda två), Jimmy Carter +++. Det har varit en mycket stor grej här...han kom från Massachusetts, var senator och representerade delstaten, bodde i Cape Cod dit vi ska och skrev över 300 lagar själv.. Imponerande man, men lite uppblåst och patriotiskt blir det emellanåt. Å andra sidan, hur ofta visar vi skandinaver speciellt mkt sentiment för våra egna politiker? Tyckte de starkaste reaktionerna jag såg när Anna Lindh mördades var genom tidningar och media, inte från människorna omkring mig. Galet.

Iallafall, jag sitter här på Rao's cafe igen och väntar på Leah. Hon har ett möte på universitetet just nu och när hon kommer tillbaks åker vi till Boston. Allt är fin-fint men jag saknar er alla. Annorlunda värld här borta, men vissa saker är bara inte som hemma.

Kramar!

Lugn morgon i mitten av stan

Sitter på ännu ett cafe i Amherst, söker jobb, dricker chai-te och lyssnar på otroligt enerverande experimentell jazz..!! Haha, det funkar men inte är det då min favoritmusik.

Vi har spenderat de senaste dagarna ihop med vänner och Leahs familj, så det har i ärlighetens namn inte blivit mkt privattid för oss båda att riktigt slappna av, men det har å andra sidan bara gått fem dagar sedan jag kom hit. Helt galet! Känns som mycket mycket mer. Det har varit aktiviteter hela dagarna; träffa Leahs' föräldrar för första ggn torsdag kväll, shabbat på fredagskvällen - träffa Peter o Susanne, och Janice o Steve (vänner till Leahs föräldrar), lördag - BBQ med Jessie, Ari, Jimmy, Trevor och en massa andra av Leahs barndomsvänner, paddla kajak med Debbie och Jeff halva dagen i söndags och i går kväll en stor familjefest hos Ari och hennes familj fyra hela familjer på en och samam gång - Ari är Leah's bästa vän, full av energi och glad hela tiden. Det är hon och hennes kille Jessie vi ska hjälpa flytta till Boston om några dagar. Det har varit en himla massa kul men nu är man rätt trött!

Jeff och Debbie reser till Boston senare idag för en natt eller två, vilket passar utmärkt för alla inblandade just nu. Det har varit lite friktion - att vara hemma hos ens föräldrar kan skapa lite slitningar då och då, något Leah är väl medveten om - så att vi får huset för oss själva en tid är välkommet. Sedan åker vi ju till Cape Cod med Debbie och Jeff så då blir det att dela utrymme igen. Men de är härliga och engagerade människor - Debbie försöker hjälpa till och komma på möjliga kontakter osm jag skulle kunna utnyttja att finna jobb genom och vi har satt upp ett möte med en kvinna som jobbar som medlare - Paula Greene - som är nära vän till Baht Latumbo, en av mina chefer på Action Asia i Kambodja.

Ja, jag borde väl sätta igång och skriva lite mer ansökningar nu, men jag bjuder på ett par foton innan dess.

Framme i USA

Så, pust stön och stånk...jag är framme efter en lååång resa och en något besvärlig passkontrollant och sitter på Rao´s cafe i Amherst med Leah (cafet på bilderna). Vi letar efter jobb, skriver ansökningar och svarar på email och då och då kommer det någon som hon känner, en bekant eller an massa kompisar som hon inte sett på år och dag. Det är hemskt kul och väldigt intensivt.

Igår kväll firade jag shabbat med henne, hennes föräldrar och två par föräldrar till - familjevänner som ofta firar fredagskvällarna med dem. Hemskt god mat, grillad kyckling, sparris, god sallad och efterrätt. Det är konstigt egentligen - alla är hemskt välkomnande som sig bör, men samtidigt så är ingenting övertrevligt eller spänt. Allt har varit väldigt naturligt och avslappnat - ingenting har känts som om man behövt prestera eller anstränga sig för att visa sin bästa sida. Amherst och Leverett har samma känsla som Uppsala, en mindre akademisk stad där alla känner alla - inkluderande och alla vill ha med en på massa olika event.

Ikväll ska vi till Leah's bästa vän Ari och hennes kille Jessie och fira hans födelsedag som egentligen var igår. Jag har fixat ett par långkalsonger med älgar på som han ska få, så vi får se hur han gillar dem! Leah's pappa Jeff har fått ett par han också, med medföljande skratt och ryggdunkningar. =)

Debbie gillade verkligen chokladen hon fick och boken av Richard Scarry som jag tog med mig var j'tteuppskattad hela dagen igår och i morse. De är så intresserade och försöker verkligen uttala dessa kontiga ord. Giraff är svårt med ch-lätet i början men jag har redan lärt Leah ett par meningar..

Jag har det väldigt bra och jetlagen börjar försvinna. Nästa vecka reser vi till Boston för några dagar och sedan ska vi låna en stuga vid havet i Cape Cod...inte långt från Marthas Vineyard. De ni!