Yep, som det ser ut i Bangkok så har vi naturligtvis inte kunnat åka på den resa vi planerat… Vi skulle på en workshop med Karen folket ipå gränsen mellan Burma och Thailand, men se så långt kom vi inte. Emma (chefen) fick regelbundna uppdateringar under förra veckan och helgen som gick eftersom vi dessutom hade ACTS studenter som skulle tillbaks till sina respektive länder. Givetvis med mellanlandningar i Bangkok. Så, jag höll ögonen öppna efter att BKK skulle öppna eller att regeringen i Thailand skulle förklara undantagstillstånd, men inget hände i tid för vår avresa. Det är riktigt trist att PAD skulle sätta käppar i hjulen, resan skulle betalats av Emmas konsultavgift (dvs gratis pour moi!) och jag skulle fått en rejäl merit i mina papper. Jag får en chans till i slutet av december när vi åker till Sri Lanka, men frågan är om situationen förändras speciellt mycket ens till dess. Plus att den resan måste jag betala själv.

Men, jag antar det finns en anledning till att jag aldrig kom iväg på resan. Jag har haft det enormt bra i Phnom Penh senaste tiden. Kan numer tilltala moto-förarna på korrekt sätt, be dem svänga höger (bot sdam) och vänster (bot chhueng) och vet vad som är en rimlig summa. Att bara susa runt i stan på en knattrande liten moped är så befriande, så lätt och bara avslappnat, speciellt som jag börjar lära mig stan också, ställena, landmärkena och gatunamn. Folk här refererar inte speciellt mycket till gatunamn när de ska någonstans, utan de vill veta namnet på någon byggnad, ett hotell eller restaurang för att veta vart de ska. Bättre för mig också eftersom jag är riktigt dålig på att komma ihåg gatunamn. Eller rättare sagt, gatunummer. De enda gatorna här med namn är de breda genomfartsgatorna (ofta med ett ”Boulevard” i namnet), resten är angivna med nummer…vilket gör det rätt komplicerat att ta sig till ställen och svårt att orientera sig.

Jag jobbar på som vanligt, 8-17 (nästan) varje dag, lunchar med vänner och kollegor och träffar folk på kvällarna, vissa mer än andra men (nästan) alla lika intressanta att vara med. Det är rätt fantastiskt att vara här, så många människor jag träffat, så bekväm jag är med att vara här (…fast de säger att kulturchocken sätter in först efter ett halvår) och alla de möjligheter som finns här.

Idag på lunchen t.ex. var jag med Leah i en gammal, gammal fransk kolonialbyggnad som säkert inte blivit renoverad sedan den byggdes någon gång på 1800-talet där en grupp fotografer hade satt upp en fotoutställning. Otroliga bilder! Fem av fotograferna var Khmer, tre fransmän, en indier och en…något annat, och fotona de hade satt upp passade så bra i den gamla byggnaden. Den var givetvis nerklottrad och sliten utav bara den, men det passade så bra, speciellt de blå sepiafärgade fotona (vet att sepia oftast är beiga jordiga toner i ett foto, men dessa var liknande fast blåa…vet inte vad det kallas. Farfar, kanske du vet?) mot de urblekta och rinniga blåa väggarna. Den byggnaden skulle man köpa och göra om. Bo i och ställa i ordning det som behövdes för att inte huset ska falla ihop ännu mer men behålla åldern i väggarna och öppna en restaurang och/eller bar/pub. Kanske med affärer på bottenvåningen. Drömmar kan man ju ha.

Vi gick några svettiga kilometrar till Golden Street (kallas så pga att alla hotell/service apartments heter Golden- någonting – jag bor t.ex. på Golden Star) och tog lunch och nu är jag tillbaks på jobbet igen. Här händer inte speciellt mycket, idag har jag beställt pizzor (som var rätt kul faktiskt, första ggn jag gjort det i Kambodja) till Bibing som fyllde år idag och som fortfarande inte kunnat åka hem till Phillipinerna pga Bangkok-blockaden. Jag åkte för att få några foton framkallade, jag bränner några CDs med foton från konferensen och jag renläser arbeten från deltagarna i Nepal. Och fixade nytt visum eftersom mitt gick ut den 26e november. =)

Så allt rullar på. Den 8e blir jag utsparkad från Golden Star eftersom min bokning inte sträcker sig längre än dit, Bopha på jobbet visste antagligen inte hur länge jag skulle stanna eller så glömde hon informera mig om hur länge jag kunde stanna, men allt är löst och jag flyttar in hos Leah och hennes kompis i en lägenhet inte långt från kontoret. Det handlar inte om speciellt många dagar, men de var hur vänliga som helst och var helt ok med att jag flyttade in! Leah är från Massachusets i USA och jobbar med läkning av trauman genom konst och har varit i Takeo och jobbat med barn i tio dar. Väldigt starka bilder de kom tillbaks med…barnen hade blivit bedda att rita deras uppfattningar om röda khmererna och folkmordet på 70-talet. De är givetvis för unga för att ha upplevt de händelserna, men de vet om att det hände och att deras föräldrar upplevt det, deras släktingar dött och den tystnad om historien som folket i Kambodja upprätthåller, inte minst från politiskt håll. Det finns ett stort sug från speciellt de unga att få veta vad det hela handlade om, varför det hände, varför det internationella samfundet inte ingrep och så hemskt mycket annat. Men det kommer inte hända än på ett tag, t.o.m. så att f.d. Röda Khmer ledare sitter i regeringen idag.

Glassar i solen o äter Kambodjansk frukost

Så nu sitter man på kontoret igen och försöker vara kreativ. Har lite jobb att göra, hjälper Alison, den andra praktikanten här, att kontrolläsa de artiklar som deltagarna under konferensen i Nepal skickat in. Riktigt intressant läsning faktiskt, så det är rätt kul att göra. Var iväg med vår bibliotekarie nu på morgonen och förberedde klassrummen på universitetet för dagens ACTS-klasser. Sen åt vi Khmer-frukost vid den lokala marknaden här runt hörnet från kontoret. Det innebär eg. bara nudlar med fiskpasta och buljong. Rätt smaskigt faktiskt och inte alls så smaklöst eller spicy som jag hade trott det skulle vara. Folk tittade så klart, på mig, en barang (fransman/utlänning) som åt frukost på deras marknad. Med ätpinnar dessutom. =)

Under mötet med min chef som jag nämnt i bloggen så frågade hon om jag ville följa med på en resa för att göra en konflikt analys på gränsen mellan Thailand och Burma... Min resa skulle täckas av konsultkostnaden så jag tackade naturligtvis ja, så nu sitter jag och läser material, förbereder mig inför resan och sätter mig in i situationen. Det är en grym chans att få göra något substantiellt och att sen få den meriten på papper när jag slutat här. Hittills har jag jobbat som IT-support (fråga inte...), kopierat läsmaterial för studenterna på ACTS-kursen (Applied Conflict Transformation Studies; 2-årig masters vid ett lokalt universitet med bas i USA) och skrivit ett par rapporter om konferensen i Nepal, så jag suktar efter att få något att göra. Å andra sidan har jag rätt bra med tid att söka material och förbereda min D-uppsats. Är i kontakt med några personer som jag eventuellt kan intervjua för en tre-delars fallstudie på religion och medling - om för- och nackdelar, när det verkar mest användbart och när det kan tänkas ha störst effekt. Ska skriva till Lunds Universitet och se om jag kan få en handledare därifrån istället för någon från Uppsala så det blir lättare att jobba från Karlskrona.

Jepp, så jag ska besöka Karen-folket..! Googla namnet. Sen har jag tackat ja till att följa med på en liknande resa till Sri Lanka i slutet av December också... Fast det får jag betala själv om det blir av. Jag är lite besviken på att jag inte kan stanna längre som praktikant här... Alla är hur schysta som helst och man blir så inkluderad i allt, även om det ibland är malaj-uppgifter man får. Men jag är praktikant, så längst ner på stegen på kontoret, även om det faktiskt inte är så det fungerar här. Som att man som praktikant utan tidigare praktisk erfarenhet alls blir medbjuden till Burma och Sri Lanka... Jag åker till Thailand och Burma den 30/11 och är tillbaks i PP den 5 December.

Det är de stora nyheterna. Har planerat en rundtur runt PP med Leah för att fotografera alla plejs som är något att se. Har egentligen bara foton från Nepal och Thailand än så länge, knapp inga från Phnom Penh. Förutom de tagna från balkongen dvs. så gör er redo att se den (f.d.) Asiatiska Pärlan (lär iofs ta en vecka eller så...). Ska fota de supercharmiga tjejerna som jobbar på Golden Star också, där jag bor. De är kanske 14-16 år gamla och hur fnittriga och snälla som helst.



Joel: Datorspelen här kostar kanske 14 spänn styck. Kan köra WoW och expansion pack för kanske fyrtio spänn sammanlagt. Och du; hitta passet! Då hade du kanske kunnat hälsa på mig också...! Och skaffa dig en mailadress för bövelen!

Lina: Läser fortfarande din blogg varje dag och känner att jag uppdaterar min blogg alldeles för sällan... Du är för flitig på 're där! Det är jättekul att läsa allt och Neo är så fin. Säg välkommen till världen igen till honom från mig.

Farfar: Tack för dina fina mail! Fick inte allihop första gången, som du märkte, men det är rätt mailadress du har. Upplever inte samma sak med andra som skickar mig mail, så jag vet inte riktigt vad det är som är knas. Intressanta bilder på radarinstallationen (träningsmodul tror jag?) och jag har bilder till dig jag med! Dock inte ännu, måste överföra dem till datorn först. Jag har nämligen en palm utanför mitt fönster och tänkte att jag skulle se hur fort de växer, så jag fotograferade dem nu och kommer fotografera dem sen innan jag åker. Kanske man ser någon skillnad, kanske inte...

Uffe: Vad gör du nuförtiden?? Satt på taket på hotellet i Godavari, Nepal och tittade på stjärnhimlen, försökte få grepp om var de olika stjärnbilderna var, men fattade ingenting... Hittade inte ens Karlavagnen. Däremot hittade jag Orion men det gjorde inte saken lättare.

Ta hand om er allihop!

Två veckor i Kambojda...!

Det regnar, minst en gång om dagen, antar det är resterna efter monsunperioden, men det är nästan alltid på kvällen/natten. Och alltid då det är tyngst regn. Öronbedövande ljud när regnet smattrar ner på alla plåttak...och man blir genomblöt på fem sekunder. Bokstavligen. Alla blixtrar och dunder sen! Men på dagen är det stekande hett.

I fredags var jag på bröllop, igen, har blivit medbjuden till fler bröllop än t.o.m. Anisa som varit här snart ett år. Hon har faktiskt inte varit på ett enda... Men det är lite knasigt hur det är upplagt, ovanligt och intressant men de kunde sänkt ljudnivån på bandet lite... Det har varit så högt vid middagen att man knappt kunnat prata med varann, men jag antar att det är kutym. Fick reda på att för ca 15 år sedan så stängde alla butiker och alla gick in och låste sina dörrar redan vid sju på kvällen pga våldsamheter och brott. Det är därför man går till bröllopen redan vid fyra på eftermiddagen, även om det börjar luckras upp nu när det är mer säkert.

Nu i veckan är det vattenfestivalen här, en festival som hyllar floden, Tonle Sap, som flyter genom Phnom Penh och slutet på monsunperioden. Alltid firad vid första fullmånen i November. Eller nåt. Jag kommer inte vara i stan då (kanske ett konstigt beslut), jag ska till Sianoukhville (strandresorten no.1 i Kambodja och Kambodjas första djupvattenshamn, byggd med amerikanska bidrag) med nyfunna vänner för att segla och dyka.. Lite knäppt bara att komma hit och ha sån massa ledighet. Men jag jobbar några timmar var/varannan dag i alla fall. Och, än bättre, ämnet för min examensuppsats börjar kristallisera sig! Har pratat med Emma, min chef om vad jag vill göra under min praktik och vad min målsättning är, hade ett jättebra samtal och blev invigd i projekten, organisationen och vad jag vill skriva min uppsats om.

Så, jag sitter här på ett cafe runt hörnet från min lägenhet och skriver. De har gratis wifi (verkar vanligt här i Kambodja...) bara man köper något. Njuter av min is-kaffe och tittar på folk. Min lägenhet förressten... Joel, detta kommer du gilla; de städar lägenheten varje dag, de bäddar min säng (om jag inte redan gjort det...) och de diskar min disk. V-a-r-j-e dag. Galet så att man skruvar på sig när man kommer hem och ser hur städat det är. Och de stänger dörrarna vid tio och man får ingen nyckel in, men det är ok för en av tjejerna sover precis innanför dörren så man bara knackar, väcker henne och blir insläppt. Rätt jobbigt att behöva göra på det sättet men så funkar det här och ingen reagerar konstigt för det. Så jag köpte småpåsar M&M's till dem där de satt på kvällen (i den minimala foajen, precis vid disken) och tittade på film. Som de gör varje kväll. Man ser dem ofta i trappen, städandes eller nåt annat och de blir lika fnittriga varje gång man pratar med dem.

Ick, nu håller mitt batteri på att falna! Imorn till Sihanoukville och njuta strand! Behöver bättra på min bonn-bränna ändå så... =)

En vecka i Phnom Penh

Så jag har varit i Kambodja en vecka nu och måndag till måndag har det sett ut så här (ursäkta punktformen jag skrivit i men det har hänt så otroligt mycket att jag bara måste... =)

Förressten! Jag vill gärna höra vad ni tycker o tänker när ni läser bloggen, så kommentera gärna och mycket!

Peter, hoppas du har det grymt bra och att allt gick bra med flytten i Frankrike. Kom förbi Phnom Penh igen o hälsa på (skippa bussen denna ggn va?)!


Mån 27e Okt

- Var på jobbet för första gången, fick ett par uppgifter att skriva material till hemsidan om konferensen. Tog lunch på en Indonesisk restaurang med en kollega, Baht, från Indonesien.

- På kvällen blev jag medbjuden av mina chefer Emma och Ngarm (de har varit ett par hur länge som helst) och Baht till en restaurang som serverade Khmer barbecue. De tillagade maten precis bredvid bordet i en liten lerkruka med glödande kol i...enormt gott och såserna vi fick till... Obeskrivbara. Mamma; testa en kryddblandning av svartpeppar och salt och pressa i en klyfta lime i det... Magnifique! Tillagningen påminde lite om grytan ni tog med från Korea ni vet. Blev medbjuden till Battambang och ett skolprojekt av Ngarm. Han är uppväxt där och har genom Action Asia satt upp en skola i Engelska för att ge barnen bättre framtidsutsikter. Inte speciellt många på landet som får tillfälle att lära sig engelska. Han skulle ha några möten där i alla fall och bjöd med mig.

- Vi fick skjuts hem, jag och Baht (som bor precis över gatan mittemot mig) och gick till en lokal beer garden för att träffa några av hans Khmai-vänner. Träffade en kille bl.a som skulle hjälpa mig fixa en gitarr...

Tis 28e

- Åkte tidigt till Battambang på den bästa vägen i Kambodja! Men, den var inte precis västerländsk standard. Påminde mest om en småsliten asfalterad skogsväg och vi körde inte fortare än 60-70 kmh...plus att bilen pajade halvvägs dit... Den började koka så det var med nöd och näppe vi tog oss fram till Battambang och lämnade in den hos mekanikern. Så, vi blev sena och Ngarm missade sina möten. Vi tog oss till skolan för en titt och hälsa men vägen dit var ännu sämre. Åkte över 3 km grusväg med potthål i varierande storlek. Vissa var stora som badkar...

- Ngarm tog mig till ett av hans specialar-ställen på kvällen, en restaurang som serverade rostad anka! Det var utanför staden en bit, precis vid vägen och de hade som små öppna bungalows där man satt på en platå och åt direkt från "golvet". Inga skor på såklart. Så jag fick smaka kycklingmage (som var rätt gott faktiskt, grymt till ölen.) och nynackad, rostad anka. Plus att det var första ggn jag druckit Guiness med Cola. Knäppt...

Ons 29e

- Ngarm var sent upp (lite bakis sedan tisdagen tror jag...) och vi tog oss till skolan, och medan Ngarm hade sina möten satt jag och läste och bara tog in allt. Tog en cykeltur längs med stranden också och träffade en kille som hade gått på skolan vi besökte. Visade sig att han var på väg till sin nya skola för att få resultatet från ett engelska test han gjort. Har dock inga bilder från cykelturen eller Battambang eftersom jag glömde min kamera i Phnom Penh....

- Bilen skulle vara klar vid 14, sen två och en halv timme senare så vi åkte dit vid 16.30 och skulle hämta bilen. Slutade med att vi var kvar där till runt 22 och bilen var fortfarande inte klar. Så vi bad skolan vi varit vid att låna ut deras bil till oss och vi tog oss hem till 03.00... Jag sov en lång bit av vägen dock.. En kul grej var att jag blev ombedd av mekanikerchefen att prata engelska med hans son som han tyckte behövde träna på det. =/ Rätt kul faktiskt, och en trevlig kille! Han ville plugga till ingenjör och gärna i USA så jag pushade honom att göra det.

Tors 30e

- Sov väl och länge och gick till den lokala stormarknaden, Lucky Market när jag väl kom upp. Bunkrade upp en massa mat man faktiskt känner igen; flingor, bröd, mjölk osv. bara för att få magen i lite balans igen. Tog det lugnt mesta dagen tills det var dags att klä upp sig och gå på bröllop! Ngarm, Emma och Nita hämtade upp mig och Baht i lånebilen o tog oss till bröllopet. Grejen med Khmai-bröllop är att man bjuder alla. Precis alla. Sen har man hyrt catering, väntar tills att ett bord på 10 pers (alla bord har 10 platser) blivit fyllt och sedan lastar man ut sju rätter en efter en tills alla är mätta och belåtna, sedan är det dags för brudparet att tacka gästerna och skära tårtan, som denna gången var ett gigantiskt runt bord med ett berg av frukt. Tror aldrig de skar något... Sen betalar man och går. Eller rättare sagt, sedan ger man brudparet sin gåva på ca 10-20 dollar och går.

Efter bröllopet åkte jag till Love Orange, en bar där en kompis, Anisa var med två vänner. Tog en moto dit och efter ett tag åkte vi vidare till ett ställe som jag senare fick reda på var ett expat ställe med runt hälften prostituerade och som hette The Heart of Darkness. Tyckte väl tjejerna klädde sig rätt slampigt... Där blev dörrvakten helt muppig och ville att en av kilalrna i vårt gäng skulle gå eftersom han inte drack något. Helskum grej och totalt oförklarligt, hade det inte varit för att killen och hans kompis var svarta. Hans polare fick höra att han hade precis fått fem minuter på sig att gå så han plockade helt sonika upp telefonen och ringde lite polare. En kvart senare spatserar sex afrikaner till in på stället...!!! Så enormt bra!!! Dörrvakten blev så obekväm och visste inte vad han skulle göra eller ta vägen..! Helkul!

Fre 31e

Åt lunch med Anisa på ett berömt ställe i expat-kretsar, Chinese Noodles, i två timmar. Skönt ställe, men det är som de flesta andra lunchställen här i stan, litet, småschabbigt, mysigt o konstigt fast med jättegod mat. Fick se var hon jobbar, AFAC-kontoret fast det var bara hon där när jag kom, alla andra var ute på lunch.

Kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde mer den dagen...

Lör 1e Nov

Jag och Anisa hyrde en moto, 4 dollar dygnet och lämna passet i pant, och åkte ut mot Silk Island nord-öst från stan. Vi kom inte så långt dock eftersom vi stannade till på ett ställe, skulle bara ha något att dricka, men restaurangen vi hittade var så grym att vi stannade där. Stället ligger precis vid strandkanten till floden Tonle Sap och hade ett däck på pålar i vattnet, kanske 20 meter ut. Inga bord eller stolar utan bara mattor på golvet och hammockar man låg i......... Helt underbart att bara vara där, se vad som hände ute på vattnet; fiskare, båtar som åkte någonstans, fiskar, fåglar, geckos och råttor (?!). Grymt i alla fall. Så vi kom inte längre utan åkte tillbaks i mörkret vid sju tiden. Vi åkte ett tag bakom en stor lastbil som drog upp så mycket damm att jag har fortfarande grus i ögonen...

På kvällen mötte vi Hun, ytterligare en expat som Anisa kände och som är en av Baht´s studenter. Vi givk upp till Baht och blev bjudna på mat, hemlagad spaghetti bolognese, kalamares och vårrullar. Sedan åkte vi till Nattmarknaden vid strandkanten, såg bla. vad som verkade vara ett uppträdande på scenen där. Två flickor runt 5-6 år gamla stod på scenen uppklädda som en afrikan och en som något annat vad det nu var, såg ledsna ut och lyssnade på en riktigt ledsam sång. Vi fick förklarat för oss att det var en tävling och tjejerna var deltagare. Den som grät först vann... Wierd. Drog sen vidare till FCC, Foreign Correspondency Club, ett annat berömt ställe dit alla utländska journalister brukade hänga under konflikttiden och faktiskt fortfarande till en viss nivå. Rätt flådigt ställe, men det är inte för ställen som det jag är i Kambodja. Jag är hellre på ställen där Khmai-folket är än hänger med utlänningar hela dagarna. Vi var där en stund i alla fall, jag, Hun och Baht. Åkte sedan vidare till ett helskönt ställe som heter River House, en klubb, mötte upp med Anisa, Ro och en kompis till Baht som äger ett massageställe (han går dock tydligen hellre till ett annat ställe när han själv vill ha en massage). Fick agera förkläde till tjejerna som blev omringade av trånande Khmai-killar...

Körde Hun och Anisa hem och åkte hem själv...var chaufför för kvällen och drack bara cola. Får se upp så jag inte blir automatisk chaufför varje gång jag hyr en moto. Vill ju kunna sänka en öl eller två själv någon gång!

Sön 2e

Var trött o såg Heroes säsong två marathon på Star-kanalen tills Ro ringde vid 12 och plockade upp mig. Vi åkte till Central Market, stannade till vid en affär en bit därifrån och jag köpte mig en gitarr! Ro körde mig tillbaks och vi satt utanför massagestället och spelade en stund. Ro ville höra mig spela (kanske för han tvivlade på min talang...?) och det var rätt häftigt faktiskt. Jag stod och sålde färg i Uppsala en månad sedan och nu satt jag och spelade gitarr utanför en massageparlour i Phnom Penh, Kambodja för de anställda och mina Khmai-vänner... Otroligt.

Vid två åkte jag för att lämna igen moton (en 100cc liten moped-scooter med kassa halvautomatiska växlar och cykelkorg...), fick tillbaks mitt pass och återvände till Heroes marathonet. Var riktigt trött efter lördagen, men på kvällen plockade Hun, Anisa och en annan indier, Raju upp mig för middag och en film! Vi åt på ett Nepalesiskt ställe, åt momos (visste inte man kunde sakna en maträtt - förutom mammas mat - så mycket...) och åkte till en liten bar två våningar upp som visar filmer flera ggr i veckan. Gratis att gå in men man förväntas köpa snacks och dricka (som vi inte gjorde för vi var mätta...). De visar mest dokumentärer och ger ut en brochyr om nya filmer varje månad.

Det är så otroligt mycket som görs annorlunda här i Kambodja. Nepal hann jag inte lära mig lika mycket om, inte så detaljerat eftersom man bara sågs som en turist och inte fick någon närmre anknytning till folk och hur de levde. Men här är det helt otroligt. Det är som ett självorganiserat kaos överallt; staten har ingen som helst möjlighet att ta hand om allt och alla eller se till att alla lagar och förordningar följs till punkt och pricka (poliserna här har en riktigt kass lön så de stoppar folk lite på måfå och "bötfäller" dem för något trivialt. De vill bli mutade helt enkelt.) så folk reglerar sig själva. Det är rätt fantastiskt faktiskt, alla moto´s är ett exempel som aldrig skulle funka i Sverige till exempel. Trafikreglerna här är få: kör sakta, väj för alla fordon större än dig, kasta dig ut i trafiken eller du blir överkörd alternativt kommer du ingenvart, tuta gärna och ofta och var beredd på att du inte får någon hjälp om du krashar. Om du inte är vit förstås, då finns det ju pengar att tjäna. Det låter enormt negativt kanske, men det är nackdelen av ett system som transporterar hundratusentals människor dit de ska varje dag till löjligt låga summor. Det är nackdelen till att kunna vara så bekväm att man tar en moto 500 meter till jobbet, betalar 5 spänn och slapp gå och svettas ihjäl.

Det jag vill ha sagt är att lösningarna är så enkla, så rakt på sak och så billiga som möjligt, HELT UTAN INBLANDNING FRÅN STATEN! Jag var löjligt less på den inblandning i folks vardag staten har i Sverige redan innan jag åkte (tack S), men efter att ha upplevt Kambodja är jag än mer övertygad. Folk reglerar sig själva och mer kostnadseffektiv problemlösning får man leta efter. Klart, nollvisionen här är ju en omöjlighet och fattigdomen är stor så jag säger inte att allt är bra, men jag är förvånad och imponerad ändå..

Idag är jag på jobbet igen, andra dagen på en vecka hur nu det hände... Jag har hjälpt till en del med dator/skrivarkrångel och borde väl gå på lunch snart, men jag har egentligen ingen lust. Kommer vara här tills kanske fem eller så och ska ta med Anisa på middag ikväll eftersom hon fyller 27. Sen hem och spela lite gi-tarra och ta det lugnt tror jag. Kanske går ner till någon av barerna, spelar lite biljard och tar en after work... Så grymt att det är så nära, lätt och billigt att bara softa..

Så… Har inte uppdaterat här alls, förrän nu. Har varit sjukt mycket; nya människor och namn att lära sig, nytt land, nya intryck, annorlunda sätt att göra saker på, tolka olika engelska dialekter: Östtimor-engelska, Thailand-engelska, Kambodja-engelska, Nepalesisk-engelska, Sri Lanka-engelska, osv osv osv…

Så det jag håller på med just nu är att jag gör praktik hos en organisation, en underavdelning till Action World som heter Action Asia och är baserad i Phnom Pehn. Men, jag är inte där nu utan i Nepal, på ett hotell i Godavari strax utanför stan och försöker hjälpa till med grejer. Det som händer här är att Action Asia ihop med några andra organisationer har satt ihop en konferens för folk som är fredsbyggare i Asien, att ge dem ett forum att komma och dela med sig av sina erfarenheter och ideer. Vi har 115 deltagare på hotellet, plus facilitatorer och vi organisatörer. Gruppen jag är med, från Action Asia, är fantastiska människor. Roliga, lätta att arbeta med, tar saker som de kommer, osv. Trodde det skulle vara stärkta skjortor och pressveck över hela registret, men där hade jag fel!! Projektledare är Emma, vi har Alison och Sophie, Bopha, Nita, Santi, Anisa och Fransceska. Så åtta tjejer/tanter och jag. Vi jobbar inte bara, utan har varit på yoga (fantastisk utsikt från uteplatsen klockan 6 på morgonen), gått på promenader mot en buddha på bergssidan, helt förgylld, varit inne i olika delar av stan och turistat och köpt souvenirer. Blivit rätt bra på att köpslå redan…

Vi är en kärngrupp på 9 pers som har jobbat med att organisera ihop konferensen och det har gått snabbt, så igår (lördag) åkte jag, Ahimsa, Dara och Shanti in i Kathmandu igen. Vi var där några dagar tidigare, men staden är så stor att den mer eller mindre täcker hela dalen och byarna har blivit stadsdelar. Så det finns mycket att se, dalen har flera hundra tempel utspridda och igår var vi vid Apornas Tempel, Swayambunath. Det är ett av de mest berömda templen som ligger på en topp centralt i Kathmandu och som enligt legenden var den första höjden som bröt vattenytan när sjön i dalen började sjunka. Fick fin-fina bilder, men jag har fortfarande problem med att överföra bilderna till datorn, så de får vänta... (har nu fixat det problemet)

Jag är lite orolig för att inte hinna ladda över Nepalbilderna innan vi åker från Nepal, för jag måste ladda ner grejer för det o har fått höra att i Kambodja så finns där väldigt lite tillgång till internet och den som finns är rationerad... Så jag jobbar vidare för att lösa det. Kameran jag köpte för övrigt, är en Fujifilm S5800 och jag är grymt nöjd!!! 15.000 Baht, runt 200 dollar och 1400 spänn...och jag har 8 megapixlar på den, 10 ggr optisk zoom och digital zoom på det, så jag är mycket nöjd som sagt. Får riktigt fina bilder och klara färger på den.

Jepp, så vi har satt upp en registreringsstation i lobbyn på hotellet vi bor på (Hotel Bhikruti i Godavari söder om centrala Kathmandu) och idag kommer stora grupper av deltagare droppa in och vilja ha sitt material och sina rum. Jag sitter och delar ut namnskyltar, har jag inget alls emot eftersom jag (förhoppningsvis) kommer kunna memorisera fler namn och eventuellt skaffa kontakter lite lättare.

Okej, jag ska sluta nu innan folk blir sura på att jag sitter o bloggar...kommer med mer när jag får tillgång till internet och tid över...

Bakismassage!

Ja ja, det ar inte som det later. Traffade pa en svensk vid frukosten igar o gjorde stan pa sondagsnatten. Riktigt trevlig kille, jobbade vid markservicen for SAS pa Kopenhamns flygplats o reser ackligt billigt! (Peter, ratta mig om jag har fel...) Fick hora att ryktet om Khao San Road ar riktigt upphaussat sa vi tog en tur kring kvarteren kring Sukumvit och hoppade runt mellan barerna istallet. Det blev ratt blott sa man vaknade ju lagom pigg i morse. Men, det blir inget festande pa ett tag nu sa jag passade pa.

Dessutom, Khao San Road kanns lite val osakert. Flygbolagen har manga avbokningar pa flighter till Bangkok och hostelen pa Khao San har annu fler. Dessutom, laser man mellan raderna i det som rapporteras i media (vissa saker ar till och med direkta uttalanden) sa fattar man att PAD kommer gora de uppoffringar som kravs for att fa till en forandring. Efter drottningens medverkan vid begravningen av de tva PAD-medlemmar som dodades forra veckan sa verkar de dessutom nu ha den kungliga familjens stod. Det smaller duktigt mkt hogre har an hemma i Sverige och kan komma att fungera som ett godkannande av forsoken att storta regeringen till kungens fordel. Bestammer sig PAD for en ytterligare upptrappning av konflikten kan det innebara att aven turister blir maltavlor. Det kommer antagligen inte att handa eftersom turismen ar for viktig for Thailand och skulle PAD ge sig pa turismnaringen sa kommer de forlora mkt stod fran sina supporters och dessutom forlora sammanhallning inom partiet. Men, turister kan fortfarande oavsiktligt bli indragna i kravallerna.

Just, skulle ju beratta om massagen.. Klockan ar nu...00.12 har och jag ar sa seg att jag haller inne med det nagon dag. De stanger tydligen inte internetcafet jag sitter pa om det finns kunder kvar, sa det ar ju iofs nice. Riktigt serviceminded dessa Thailandare. I kort sa har jag vark i axlarna, jag har blivit gadd pa, brand (nastan), ratat ut ryggen (det rasslade bara till...helt osannolikt ljud) och njutit av fotmassage till jag somnade. Ja, och vi skulle gjort en tarmskoljning ocksa men det hann vi inte med.

Nu sova, ska upp tidigt och aka till flygplatsen, mot Nepal och mota mina arbetskollegor de narmsta 3 manaderna.

Ra-tree sawat!

Skytrain och godtrogna vasterlanningar

Idag har jag varit ivag pa aventyr i Bangkok, aventyr som borjade med att jag gick at fel hall, fran centrum istallet for darifran, loste hur man aker med Skytrain och blev ivaglurad pa en, ifos intressant, tuk-tuk tur men som gick ut pa att besoka chaufforens alla sponsorer, framst skradderier som forsag Hugo Boss o Armani med outfits o bara hade oppet for privatpersoner idag. Kontentan ar val att jag ar lite val godtrogen (som om det var en nyhet). Jag gav tilliten en chans iaf.

Men, jag kom dit jag ville till slut; MBK shoppingcenter dar jag planerade att kopa en Panasonic kamera. Nu var det sa att ingen av affarerna hade panasonic, bara Sony och Olympic, aldeles utmarkta kameror, men inte den jag var ute efter. At sushi till lunch och traffade en tjej fran Michigan, USA som gjorde volontararbete som larare pa en skola i Bangkok. Hon var utexaminerad sedan ett halvar med major i bl.a engelska och gav mig en del tips om stallen i stan och hur man tar sig runt pa basta satt.

Sa jag har fatt nys om ett annat stalle som ska ha mer, och billigare, elektronik. Dit ska jag imorn efter att ha fixat mer cash (trodde USD skulle vara mer anvand an den ar sa jag har slut pa Baht) o sen till Khao San Road pa eftermiddagen, den beromda fest- och backpackergatan. Lar ju kanna doften av ett o annat dar...

Nyss at jag lunch pa den italienska restaurangen igen och satte mig har vid datorn. Kanske borde jag satta mig i en taxi o aka till Khao San road en lordagskvall som denna, men jag ar faktiskt inte speciellt sugen. Dessutom kom nyss en skur a la monsunregn, sa det far man nog rakna med isafall, aven om det antagligen vore lite svalare da. Om jag hunnit borja ratta till tidsskillnaden sa ar jag inte ens pa vag att ratta mig efter temperaturen....men en grej ar ju att utnyttja lokala transporter och undvika att ga.

Iaf, nu maste jag sluta. Internetflickan sa att hon snart stanger, sa jag maste hinna med nagra saker till pa internet. O nagot jag glomde i forra mailet; tack for alla fina sms, verkligen. Fint att ha nagot litet fran er att titta pa nar hemlangtan satter in.

//C

Massa asiater har...

Sa, efter att ha forsokt fa igang mailen fran mitt rum (tradlost) sa sitter jag nu istallet pa internetcafet och skriver utan svenska prickar over a, a, och o. =)

Resan gick bra, pratade med en Schweizisk maskinforsaljare pa vag till Wien som jag nu har mailkontakt med och blev pa resan till Bangkok forbannad pa en liten kille som efter ett antal forflyttningar av hans fotter fran mitt kna och nagra sparkar mot min axel och ben till slut fattade att halla sig pa sin kant nar han sov.

Tog en taxi fran Subhavarnata (?) flygplats och chaufforn berattade att han jobbade i tre dagars skift, 36 timmar i strack o hade tandvark... Men han hade koffeintabletter eller nat for att halla sig vaken sa han verkade nojd o skulle till tandlakaren om ett par dar. Han hade for ovrigt tabletter till det med. Undrar vad det blev for cocktail. Lat iallfall bli att beratta om svenska yrkeschaufforers arbetsforhallanden... Han kunde inte speciellt mkt engelska, sa han koncentrerade sig valdigt. Sa mycket faktiskt att han vande sig bak i bilen varje gang o svirade mellan filerna under tiden. Men det ar sa underligt, mitt i detta kaos av bucklade och mer eller mindre slitna bilar sa ar de enormt skickliga pa att ta sig fram utan att sa mycket som lyfta ett ogonbryn. Arbetar med centimetrar och man blir sa imponerad att man kanner sig saker. Trots avsaknaden av bilbalte... Det ar lungt morsan, de kor pa vanster sida har borta.

Jag hittade iallafall mitt hostel till slut, fick min nyckel och har planerat for nagra dar framover. Har en maraboukaka i kylen, ett par vattenflaskor o ett par dosor kvar.

Men, jag ar trott, riktigt trott. Har hunnit med en dusch, vila o green curry fried rice med tillhorande Singha ol och strax ska jag ga upp o lagga mig. Bast att komma i fas med lokal tid sa snart som mojligt.


//C

Har jag med mig allt...?

Jag får höra att jag borde vara nervös, spänd, ha resfeber helt enkelt... Folk är till och med nervösa i mitt ställe, men jag har konstigt nog inte blivit speciellt nervös än. Bortsett från sömnsvårigheter (tack Miriel...) så verkar det som om jag trivs med situationen.

Däremot vet jag hur det brukar vara; det är alltid något jag har missat, förbisett eller glömt. Som att jag hade ett källarförråd att tömma när jag flyttade för ett par veckor sedan... Får bara hoppas att det inte är ngt viktigt jag glömt denna gången. Snart är det försent att ångra sig!

Om två dagar vid den här tiden har jag landat i Bangkok och tre nätter efter det bor jag på ett vackert hotell i Kathmandu-dalen, Nepal i två veckor framåt, ett av "the most preferenced hotels" i Kathmandu och det för endast 100 USD!! Ibland ska man ha flyt..!

Har nu suttit på Barista i Uppsala sen ett idag, bokat hostel i Bangkok och träffat vänner. Imorn blir det mästar-pannkakor i Vaksala Lunda och avresa... Bara jag har mina biljetter...